Information om Sireköpinge kyrka!

De olika delarna i Sireköpinge kyrka stammar från olika tider. Kyrkan är en av Skånes äldsta, byggd på senare hälften av 1100-talet i romansk stil av Johanniterorden, helgad åt Johannes Döparen och därför kallad S:t Johannes kyrka.

I kyrkans mittaxel, i absiden, sitter ett litet rundfönster, som drar till sig besökarens blickar. Detta fönster är ursprungligt och det enda kvarvarande absidfönstret i stiftets gamla kyrkor. I andra kyrkor har ofta en dörr tagits upp för att kunna använda utrymmet bakom altaret som sakristia, och därmed har fönstret förstörts.

Fönstret låter ljuset sila in på altaret vilket  skänker en varm mystik åt hela kyrkan. Fönstret och den kraftiga triumfbågen i korset ger en stark känsla av den romantiska byggstilen.

Ett medeltida praktinventarium är malmljuskronan från 1300-talet. I Sverige finns endast tre stycken av denna typen. Kronan avslutas nedtill med ett lejonhuvud och upptill av en korsblomma. Under korsblommans baldakin står Johannes döparen med Agnus Dei-Guds lamm, liggande på bibeln. Kronan har sex ursprungliga, och sex senare ditsatta, armar. De sex nedre är de ursprungliga med bilder av st. Göran och draken. Denna krona var med i världsutställningen i Paris 1867 samt på Baltiska utställningen i Malmö, som en kyrklig praktklenod från vårt stift.

I triumfbågen hänger ett krucifix. Detta är inte det ursprungliga från 1200-talet utan en exakt kopia. Det ursprungliga har tagits ned - troligen under upplysningstiden på 1700-talet eftersom det då ansågs mindre passande med en korsfäst kristus i församlingens blickfång. Originalkrucifixet finns på Lunds historiska museum och är illa åtgånget av tidens tand, och inte lämpligt för sin ursprungliga plats.

På 1400-talet genomgick kyrkan betydande renovering. Tidigare var kyrkorummet täckt av ett plant trätak. Kyrkans långhus försågs då med kryssvalv. Samtidigt byggdes utanför kyrkan ett kvadratiskt tornrum, men tornet fick inte då sin nuvarande utformning. Murarna kunde endast byggas upp till långhusets höjd, sannolikt pga. svagheter i murverket. På detta stympade torn byggdes senare en träspira i vilket klockan hängdes. Först vid restaureringen 1915-1917 fick tornet sin nuvarande fom med trappstensgavlar och med strävpelare som stöd för muren.

Också sakristian byggdes till 1915-1917. Den utgör stöd åt korets norra vägg.

I gamla tider var männens ingång på södra sidan och kvinnornas på den norra. Det var noga åtskillnad mellan män och kvinnor (männen satt på solsidan och kvinnorna på skuggsidan). Redan 1707 omnämns i ett protokoll att männens ingång murats igen och att endast kvinnornas användes. 1839 murades också kvinnornas ingång igen och i tornrummet togs den nuvarande västra ingången upp. Vid 1917-års renovering togs åter den södra ingången upp.

Den gamla medeltida dopfunten är tyvärr borta, men dopfatet från 1500-talet är dessbättre kvar. Motivet i dess botten är Maria bebådelse och brämet, ett upprepat jaktmotiv, en hjort som jagas av en hund. Den nuvarande dopfunten är från 1917.

Predikstolen har sin särskilda historia. På krucifixbjälken i triumfbågen står information om dess tillkomst.

Inskriptionen lyder:

ANNO  1655  HAFVER  DEN  EDLE  OC  VELBAARNE  HERRE  WOLF  HIERONIMUS  VON KRADS  HERRE  TIL  DUVEGE  OC  SIREKÖBINGE  SAMPT  OC  VELBESTALTER  OBERSTE  TIL  FODS  OFVER  DET  SKANSKE  RIGEMENTE  MED  SIN  ADELIGE  OC KIRCHEN  TIL  ZIRAT  OC  PRYDELSE  OPBYGGE  OC FORFERDIGE  HVILCKEN  OC  PAA  HINDES  VELBYRDIGES  FRU  SOPHIA  RAMELS  BEKOSTNING  ER  ANNO  1674  BLEFVEN  ANSTRÖGEN.

De adliga ätterna var von Krads och Ramel, vilkas vapensköldar finns på tavlan ovanför predikstolen. Den i inskriptionen omtalade "anstrykningen" är emellertid spårlöst försvunnen. Predikstolen var sannolikt målad i gamla kyrkliga färger i stil med kyrkans färgskala för övrigt. En häradssnickare som 1803 fick församlingens uppdrag att utföra vissa restaureringsarbeten skulle bl.a. också se över målningen på predikstolen. Han utförde detta arbete så grundligt, att han skrapade bort all gammal färg, inte ens rester av den gamla målningen lämnades kvar.

Hade färgrester funnits kunde man med säkerhet ha återställt de ursprungliga färgerna. Efter den noggranna färgborttagningen målade sedan häradssnickaren predikstolen i svart och vitt. (Detta utseende kan ses på den tavla, målad av Martin Emond som konfirmand, som hänger på kyrkorummets norra vägg). På 1960-talet återskapades predikstolens förmodade, ursprungliga färgsättning. Det vi kan se framställt på predikstolen är i första fältet Jesu födelse, i det andra Jesus på korset och i det tredje Jesu uppståndelse. Mellan fälten står apostlagestalter. En av apostlagestalterna är sparad i det utseende som de hade vid 1803-års "restaurering". Den är placerad i hörnet bakom dopfunten.

Sireköpinge kyrka är en av de flitigast utnyttjade kyrkorna i Lunds stift för vigslar. Förutom att den ligger vackert och omges av en utsökt kyrkogård så kan ju varje brudpar som väljer att vigas i Sireköpinge känna historiens vingslag och låta det bli början på deras gemensamma historia.

Vår församlings kyrkoråd värnar för att förnyelse och utveckling ska kombineras med tradition och historia. Var och en som kommer till vår verksamhet ska känna igen sig i en traditionell svensk kyrka. Men vi jobbar också aktivt för att ha attraktiv verksamhet för alla moderna människor i olika åldrar. Skulle du som läser detta vilja komma med synpunkter och förslag, är vi glada om du kontaktar oss enligt nedan. (Sist på sidan).

Orgeln är  byggd 1952. Den har 15 stämmor och är byggd av den danske orgelbyggaren Frobenius. Den klassades vid invigningen som "En förnämlig exponent av högklassigt orgelbyggeri". Något som vi med all tydlighet kan njuta av när vår kantor trakterar den.

På långhusets södra vägg hänger en tavla, skänkt av den från Sireköpinge stammande konstnären Martin Emond (död 1965). Den föreställer "Den gode herden". Det som gör att tavlan fångar intresset är att det inte är bilden av den alltid blide, tålmodige Kristus utan snarare en man tärd av och böjd under alla de omsorger han har för sin hjord.

Även 1991 genomfördes en omfattande restaurering av kyrkan. Då vidtogs åtgärder både utvändigt och invändigt. Målsättningen var att återskapa så mycket av det ursprungliga utseendet på fasaden, inne i kyrkorummet och kalkmålningarna som möjligt. Utvändigt inriktades arbetet på putsnings- och målningsarbeten. Inga större förändringar gjordes. Invändigt genomfördes dock en omfattande restaurering av väggmålningarna. De delvis övermålade kalkmålningarna togs fram och konserverades (se nedan).

Främst i koret kan vi beskåda de gamla kalkmålningarna från 1200-talet. På södra väggen vid sidan om fönstret finns bilder föreställande de fyra evangelisterna. På norra väggen finns bilder av helgongestalter.

På västra väggen mot korset, vid triumfbågen, är djävulen avbildad. Denna bild var dold av en psalmnummertavla fram till restaureringen 1991. Man ansåg sannolikt att vi inte "tål" att se ondskan i vitögat. Men eftersom vi dagligen möter våld och ledsamheter vill ju denna bild visa att det var mot ondskan som Jesus dog för våra synder och värdens ondska, och att var och en som tror på honom ska få evigt liv.

Skulle du vilja komma till Sireköpinge kyrka, för att vigas, döpa ditt barn eller annat, är du välkommen att kontakta pastorsexpeditionen.